La Sagrada Familia
Katedralens
fullständiga
namn är Templo Expiatorio de la Sagrada Familia. Fritt översatt
blir det Den Heliga Familjens Försonings-kyrka.
Idén till katedralen
kom ursprungligen från en bokhandlare, Josep María Bocabella.
Han var en bildad och hängiven man som 1866 grundade samfundet Asociación
Espiritual de Devotos de San José (Andliga Samfundet för Sankt
Josefs anhängare). Samfundets syfte var att med Sankt Josefs andliga
stöd, åstadkomma att den katolska kyrkan inte skulle förlora
sin roll i samhället. Han oroade sig för att den industriella revolutionen
och sociala förändringar i samhället skulle innebära att
människor förlorade tron på Gud.
Bocabella
reste därför
1872 till Påven i Rom för att erbjuda sina tjänster. På
hemvägen passerade han genom Loreto, där han lade märke
till stadens fantastiskt vackra kyrka. Det var då han kom på
idén att uppföra en försoningskyrka i Barcelona. Kyrkan
skulle tillägnas den heliga familjen, Josef, Maria och Jesus Kristus,
och den skulle vara en kopia av kyrkan han såg i den italienska
staden.
1876
började han
att söka efter en centralt belägen plats för kyrkan. Han lyckades
nästan med en gång, eftersom Hertiginnan av Almenara Alta ville
donera mark för uppförandet. Tyvärr avled hon innan donationen
hann bli genomförd.
Samfundet
var därför
tvungna att söka vidare. Man letade då efter ett ställe en
bit utanför centrum, eftersom budgeten var ganska knapp. Slutligen köpte
man ett stycke mark på 12 800 kvadrat-meter för 170 000
pesetas. Området avgränsades av Carrer de Marina, Carrer de Provenza,
Carrer de Mallorca och Carrer de Cerdeña.
1877
erbjöd
sig arkitekten Francisco de Paula del Villar att rita kyrkan gratis.
Del Villars projekt var helt nygotiskt. En katedral med med tre skepp
(nav) och kryptan placerad i byggnadens ortogonala axlar.
Gaudí tar
över
Det första spadtaget togs den 19 mars 1882 under Sankt Josef-festivalen.
Gaudí tog officiellt över konstruktionen den 18 mars 1883,
emellertid hade han kommit med redan ett år tidigare, detta på
grund av samarbetssvårigheter mellan Del Villar och kyrkorådet,
representerat av Juan Martorell Montells.
Del
Villar ville använda
massiva naturstenskolonner, vilket var mycket dyrare än att bygga med
murverk och sedan ha en fasad med natursten. Martorell anklagade honom för
att vara onödigt slösaktig med projektets pengar. Del Villar sände
då ett brev till Bocabella, där han förklarade att han sa
upp sig om inte hans instruktioner skulle följas. Eftersom pengarna till
projektets budget kom från donatorer hade Bocabella inget annat val
än att låta Del Villar gå. Senare ville del Villar ha ersättning
för sin insats, vilket han aldrig fick eftersom han faktiskt anmält
sig som frivillig för att rita kyrkan utan kompensation.
Kyrkorådet beslöt
att lämna över ansvaret till Martorell själv, han tyckte emellertid
att det kanske inte var så lämpligt att han tog över, med
tanke på hans roll i det hela. Som Del Villars efterträdare föreslog
han därför den unge Gaudí, som redan hade samarbetat med
Martorell i några projekt. Gaudí blev godkänd av kyrkorådet,
och bara 31 år gammal tog han över ledningen över projektet.
Grundstommen
Vid det laget hade kolonnerna påbörjats, men endast några
stycken av dem nådde upp till kapitälerna. Han modifierade
Del Villars projekt, bland annat genom att rita mer naturalistiska kapitäler
och att öppna upp en passage runt kryptan för att släppa
in ljus och ventilation.
Gaudí signerade
sina första ritningar som officiell projektledare i december 1884. Det
var ritningarna till den upphöjda altarsektionen Capilla de San José
(Sankt Josefs kapell). Byggandet gick fort och den 19 mars 1885 invigdes den,
dagen därpå kunde folket få komma in.
När kryptan väl
var avslutad, planerade Gaudí kupolen. Han var tvungen att basera sina
ritningar på den gotiska stilen som Villar hade använt i det första
projektet. Gaudí sa alltid att den gotiska arkitekturen inte tillät
en definitiv lösning på problemen med tryck från bågar
och valv. Det bara verkade som om väggarna höll tyngden, medan det
i själva verket var strävpelare och utstickande stöd som fick
det hela att inte ramla ihop. Dessutom var sträv-pelarna tvungna att
stå utanför byggnaden. Även om detta är vackert, så
är de ändå utsatta för vädrets makter med naturligt
förfall som resultat under årens lopp. Om strävpelarna förlorar
sin hållfasthet, och inte underhålls, resulterar detta i att
hela byggnaden faller samman.
La Sagrada
Familia hade inte varit ett sådant stort monument över den nya arkitekturen
om strävpelare hade använts. Gaudí koncentrerade trycket
på de bärande delarna, kolonnerna, och använde olika material
beroende på hur stort tryck de skulle bära upp.
Det
som gör
Gaudís arkitektur så spännande är framför
allt hans formkänsla. Han ritade byggnader som tagna ur en sagovärld.
Ett böljande formspråk utan raka linjer. Så som han konstruerade
valven hade ingen gjort tidigare, knappast senare heller. I stället
för att lägga en del över två raka pelare, började
han konstruktionen nere i marken och lät tyngdpunkten i den övriga
byggnaden avgöra formen på valvet.
Han
använde
få ritningar och det finns inte många kvar. En stor del förstördes
senare under inbördeskriget . Däremot gjorde han mycket modeller.
Några finns kvar i kyrkans museum. Han konstruerade bland annat
sina byggnader med hjälp av speciella modeller för att räkna
ut tyngdpunkten. Han hängde varierande tyngder i snören tätt
intill varandra. Under modellen låg det speglar så att man
kunde se den från rätt håll. En sådan modell kan
man också skåda i kyrkans museum.
Gaudís
plan
Gaudí tänkte sig katedralen som ett latinskt kors över
den färdiga kryptan. Över kryptan skulle huvudaltaret vara,
omgivet av sju kapell tillägnade Sankt Josefs sju synder och plågor.
I varje ett av dem skulle den Heliga Familjen representeras. Ut från
altaret skulle det vara två stora portar, en för Passionen
och en för Födelsen. Tvärskeppet är uppbyggt av tre
mindre skepp. I vertikallinjen följer kyrkans centralkropp, bestående
av fem skepp. Ut från den kolossala byggnaden leder huvudentrén
med Ärofasaden ut mot Carre de Mallorca.
Hela
skapelsen skulle omgärdas av pelargångar, som skulle användas för
processioner. Pelargångarna skulle också isolera kyrkan från
stadens buller. Mitt emot prästgården ligger sakristian, och
centrerat mellan dem, exakt i mitten, Himmelfärdskapellet. Inuti
kyrkan skulle det finnas vidsträckta läktare för körer
med flera tusentals röster.
Över varje fasad
skulle det bli fyra torn, tolv totalt, vilka tillägnades de tolv apostlarna.
Ett torn i mitten, det högsta av de alla på 170 meter, tillägnades
Jesus Kristus. Runt dessa skulle det vara fyra torn för de fyra evangelisterna,
och tornet över kupolen tillägnades den Heliga Jungfrun. Totalt
blev det 18 torn.
Tornen
har en parabelformad profil och innehåller smala spiral-trappor som tillåter ett hålrymme
i mitten, avsett för rörformiga klockor i klockspel. Klockspelen
skulle ackompanjera kören. Det skulle vara tre typer av klockspel. Det
vanliga, stämmt i tonerna mi, sol och do; ett som skulle fungera som
ett slagverk för takten; samt ett som skulle ljuda med hjälp av
inblåst luft likt jättelika orgelpipor. Gaudí lade fyra
år av sitt liv för att studera ljudet av dessa klockor för
att få dem att låta perfekt.
Detaljrikedom
Den första ursprungliga fasaden är Förhoppningens fasad. Ovanför
den beslöt Gaudí att placera ett stort antal skulpturer som ett
stor-slaget förärande till arkitekturen. Vid en försiktig uppskattning
kan man räkna till 100 växtarter och lika många djurarter
i utsmyck-ningarna. Framsidan har tre portar som representerar Tro, Hopp och
Kärlek. Alla namnen i Kristus stamträd är ingraverade i pelarna
ovanför mittdörren, den som representerar Kärlek. Ormen och
äpplet kan man finna vid basen. Höjdpunkten Jesusbarnets födelse
i mitten, tillsammans med oxen och mulåsnan. Magiska symboler och hur
zodiakens tecken stod vid Jesus födelse finns också vid denna port.
Resten av fasaden berättar olika episoder från Jesus barndom och
mysterier som Den Heliga Treenigheten och Den Obefläckade Avelsen eller
jungfrufödseln.
Mycket
av utsmyckningarna i kyrkan bygger inte på biblisk symbolik. En av portarnas kolonner bärs
upp av stora sköldpaddor som symboliserar den kinesiska kulturen och
står för stabilitet i kosmos medan kameleonter representerar förändringar
i världen
Hela
katedralen är
fylld av skulpturer av människor och djur i ett överdådigt
myller av växter, blommor och grenar. Gaudí var mycket noga med
detaljerna, speciellt noga var han med skulptur-ernas ansikten. Han använde
folk som arbetade på bygget som modeller, men också fotografier
på kvinnor och barn som dött på det fattigsjukhus där
han själv kom att avlida senare. Sjukhuset hette Hospital de la Santa
Cruz, där numera konst- och designskolan Massana huserar.
För att kunna se
alla detaljer i modellerna han skapade för att senare kunna göra
skulpturerna, använde han ett system med två speglar förbundna
med ett gångjärn. Detta lät honom se de olika vinklarna och
planen i en figur. När han sedan funnit den lämpligaste ställningen,
tillverkade han en gipsform, från vilken man senare skulpterade figuren
ur ett stycke av sten.
Han
studerade också
den mänskliga kroppen och dess rörelser med hjälp av skelett.
Han hade två, ett äkta och ett i metall i en femtedels skala. Dessa
och deras leder studerade han i detalj för att få fram de mest
verklighetstrogna ställningarna.
Väggarna
talar
Tornen på den tidiga Födelsefasaden är i basen fyrkantiga,
för att på en viss höjd bli runda. Det första var
klart 1918, och hela gruppen av fyra var klart 1926. De har fått
25 meter höga toppar som föreställer korset, ringen, mitran
och biskopsstaven. Topparna är gjorda av mosaik eftersom Gaudí
ville ha ett motståndskraftigt material på detta svåråtkomliga
ställe.
Passionsfasaden
på
andra sidan byggnaden har mer markerade och hårda linjer. Detta för
att representera lidandet och Jesus slutliga offrande av sitt liv för
människan. Den korsfäste Jesus hänger över den centrala
dörren, och runt honom finns de som var närvarande vid hans lidande:
de heliga kvinnorna, Longinos, den gode tjuven, på ena sidan; och soldaterna
som hånade honom, den onde tjuven, på den andra.
Tre
latinska ord står
på fasaden: Veritas, Vida och Via, (sanning, liv och väg,)
detta eftersom Jesus är Vägen Jesus sade "Jag är
vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig."
(Johannes 14:6). Planerna för denna fasad gjordes mellan 1892 och
1917, men byggandet började inte förrän 1952 och avslutades
1978.
På huvudfasaden,
som fortfarande är under byggnad, förklaras livet och människans
död. Halvvägs upp presenteras arbetets del av det mänskliga
livet, representerat av Sankt Josef i sin verkstad. Under kan man se Adam
och Eva som på grund av Syndafallet tvingade människan att arbeta
som straff. Där finns också skärselden, döden och helvetet,
men också passionens attribut, sju änglar som en liknelse för
den sista domedagen. Över alltihop finns Den Evige Fadern, beledsagad
av änglarna och skapelsedagarna. I pelarhallen kommer det att finnas
sju dörrar, varje tillägnar var sitt sakrament och var sin del ur
bönen Fader Vår.
Gaudí tänkte
sig en storslagen trappa till huvudentrén, av en sådan storlek
att den skulle korsa Carre de Mallorca i en tunnel över vägen. Detta
blir nog inte möjligt eftersom marken på andra sidan vägen
inte ägs av kyrkan. På torget framför Ärofasaden kommer
det att bli två stora monument, en tillägnad vattnet med stora
fontäner, med tanke på dopet, och en tillägnad elden, med
tanke på botgöringen. Dessa två element är det som renar
människan. Dessutom kommer naturligtvis även de två andra
elementen, jord och luft, att representeras.
Arvet
till eftervärlden
Gaudí lämnade få handskrivna planer efter sig, men han
lämnade däremot ett flertal modeller åt eftervärlden.
Där redovisar han ganska tydligt och klart formen och symboliken
med byggnaden. Han var alltid orolig att han inte skulle få möjlighet
att avsluta arbetet själv, på grund av projektets kolossala
storlek. Han gjorde också ett antal skisser i färg för
byggnaden, eftersom han sa att färg är liv.
Just
nu håller
man på och bygger sakristian med altaret och utrymmet för de besökandes
bänkar. Kvar finns ett stort problem, det högsta tornet med Kristusgestalten
med de fyra evangelisternas torn runt omkring. Tornet skall bli som ett jätteträd
på över 170 meter, som med sina grenar bildar ett jättelikt
tak över hela katedralen.
La Sagrada
Familia kan anses vara en jättelik bibel gjord av sten. Men den ofärdiga byggnaden
är inte bara religiös, den kan också påstås vara
boken om Gaudís kunskaper, eftersom den är den tydligaste förklaringen
av hans konstruktionsmetoder och design-idéer. I katedralen använde
Gaudí all sin erfarenhet från tidigare projekt. Lösningarna
hade han studerat och använt ett flertal gånger tidigare i mindre
projekt. Här band han samman alla sina kunskaper, och med smärre
korrigeringar av tidigare misstag, applicerade han dem på La Sagrada
Familia.
Inför OS i Barcelona
1992, erbjöd sig japanerna att bygga färdigt La Sagrada Familia
på två månader. Barcelonaborna blev van-sinniga. De tyckte
att färdiga tråkiga katedraler gick det tretton på dussinet,
och om det var möjligt, så skulle de fortsätta att bygga på
katedralen i minst 300 år till…
Helgonet
Gaudí?
Ärkebiskopen Ricard María Carles i Barcelona, tillsammans
med de andra biskoparna i Katalonien, arbetar nu för att saligförklara
den egensinnige arkitekten. Ett viktigt motiv för detta är att
Gaudí med flera av sina mästerliga byggnader ville ära
religiösa personer. Han ville exempelvis att besökarna skulle
se och förstå Kristi liv när de besökte La Sagrada
Familia. En saligförklaring är det första steget mot en
helgonförklaring. Så vem vet, den dagen La Sagrada Familia
står färdig, kanske Gaudí är San Antoní
eller Sankt Antonio.
Bengt
Karlsson |